Sista inlägget...

Ja, då vill jag bara säga tack & hej för den här tiden! Jag och min familj tycker verkligen att det har varit roligt att ha haft så många läsare som följt oss på vårt stora äventyr! Otroligt! Men som ni alla säkert förstått, så har jag känt att cirkeln liksom är sluten nu när vi är hemma igen. Därför säger jag med detta inlägg alltså tack & hej till "MOT NYA MÅL" och alla ni som läst och kommenterat mina inlägg här men samtidigt hälsar jag er som vill fortsätta läsa om mig och min vardag välkomna till "MIN VÄRLD" - min nya, rosa blogg! :-)

Kram kram!!

Nu var det lääänge se'n...

Lite dåligt samvete har jag för att jag inte skrivit på så länge, men det har sina förklaringar...
Det händer saker hela tiden och jag har inte fått några stunder över, känns det som. Vi har ännu inget internet hemma heller... Men det kommer att bli bättre så småning om. Har planer på att starta upp en ny blogg så fort saker och ting lagt sig lite. Känns som om "Mot nya mål" är färdig, liksom. Vi har gjort vår resa i världen och i oss själva. Vi är hemma igen och livet rullar på. Cirkeln är sluten, kan man säga. Men när man, som jag, är en funderare som gillar att analysera saker och bearbeta upplevelser genom att skriva, så känns det såklart naturligt att ha ett ställe att samla alla dessa reflektioner på. Och vad skulle kunna vara bättre än en blogg då? Kan man dessutom locka andra att läsa det man skriver och ibland även få kommentarer, tips och råd & stöd, så kan det ju inte bli bättre! Eller hur?

En liten uppdatering:

• Mitt jobb och jag är lite bättre kompisar nu än för några veckor sedan, men än har jag MYCKET att lära mig.
• Niklas jobbar och står i, precis som vanligt.
• Barnen är på dagis/fritids hela dagarna och tycker det är toppen!
• Liam går på simskola och har tagit massor med simmärken, livräddat och simmat klädsim. Movitz är envis som en åsna och vägrar ta på sig shorts på morgnarna trots värmen! Jag fattar det inte! Han tröttnade kanske på att gå klädd i shorts i Thailand? :-)

Här om kvällen hade vi lite picknick i det gröna i trädgården. Så mysigt! Vi dukade upp med pastasallad som jag och Liam hade gjort och så drack vi saft till. Varma, ljusa sommarkvällar är bara alldeles ljuvligt!

Internet och magkatarr...

Jag blir tokig utan internet! Så frustrerande! Fast samtidigt kan jag tycka att det inte är riktigt klokt att man känner sig så "off" utan... HUR klarade vi oss innan man hittade internet??! Och vad händer om man helt enkelt bara stänger ner butiken en vacker dag? :-) Jag tror bestämt att jag får ta och ringa Telia och beställa BÅDE internet OCH telefonabonnemang. Egentligen hade vi tänkt att inte ha någon fast telefon, men vid närmare eftertanke, så tror jag att det med en hemtelefon blir enklare för barnen att kunna nå och nås av sina kompisar när de vill leka. Och om Liam till exempel inte vill följa med till affären, så känns det ju klart lugnare om han åtminstone kan nå mig via telefonen om det skulle vara nå't! Ja, de får nog bli ett nytt telefonnummer till familjen Månsson inom kort.

I helgen som gick var vi uppe i Stockholm och träffade Mattias och Per och Frida och Kenneth. Det var supertrevlig! Trots skitvädret. 10 grader och regn i tre dagar! Kontrast mot Thailand. Men så underligt det kändes att se varandra med kläder på! :-) Eller åtminstone med betydligt mer kläder på. Man fick liksom ett helt annat intryck av dessa personer... Framför allt av Kenneth och Frida som vi ju faktiskt nästa enbart sett i antingen badkläder eller fiskarbyxor eller shorts. Och som ett brev på posten kom först en förkylning och sedan magkatarr... Ja, det var väl egentligen bara en tidsfråga med tanke på det tempo vi haft sedan vi kom hem. Jag kan bara prata för min egen del, men det är jäkligt stressande med de nya arbetsuppgifterna på jobbet (jag har ju för tusan ALDRIG sysslat med ekonomi och har över huvud taget ingen känsla för siffror!), flytten till Södergård, där det tyvärr inte finns utrymme till förvaring, vilket har resulterat i att vi fortfarande mer eller mindre bor i resväskor och bananlådor och inte har minsta koll på något alls, samt allt vardagligt som man MÅSTE ha koll på - utflykter, tandläkarbesök, simskoleanmälan, deklaration, middag... Inga konstiga saker, egentligen, men när man varit förskonad från alla dessa MÅSTEN under så lång tid som vi varit, så blir det nästan som en chock för en att helt plötsligt inte längre "bara kunna vara". Ska vardagen fungera något så när i detta stressiga land, så är det helt enkelt bara att gilla läget och hänga med i svängarna... Och att ha lite koll och lite framförhållning gör allting betydligt enklare!

En snabbis...

Jag och Movitz är på en snabbvisit i Bjärsjölagård för att hämta våra sista lådor och kläder. Tänkte att jag passar då på att säga "Hej" även till er...

Det har varit stressiga dagar de sista dagarna i och med flytten. Noll koll (ungefär som vanligt) på saker och ting. Liam har fått vara med på gympan i skolan utan gympakläder 2 gånger i rad, t.ex. Jag tror att jag ska köpa en stor anslagstavla eller whiteboard tavla som jag kan sätta upp små reminders på! Imorgon ska Movitz på utflykt med dagis och hör och häpna - jag har kommit ihåg att köpa lite gott till honom att ha med sig i ryggsäcken! Nu ska jag bara komma ihåg att ta bilkudden i garaget här innan vi far - det var ju egentligen av den anledningen vi körde hela vägen hit upp idag....

Liam har haft sin första "riktiga" skolavslutning idag. Tyvärr hade vi inte möjlighet att vara med, eftersom vi har tagit semester på fredag (ska åka till Stockholm för att träffa bl.a Mattias och Per och Kenneth och Frida - alla har ni hört talas om tidigare i bloggen, ju...). Så i stället firar vi att Liam gått ut första klass med att käka pizza ikväll. Jag och Movitz tar dem med hem från Sjöbo...

Ikväll är det dessutom landskamp på TV. Undrar om det blir nå't att "fira" efteråt? Har svårt att tro det... :-)

Nä, nu ska vi åka och hämta vårt kvällskäk!

Vi har flyttat!

I fredags gick flyttlasset... Vi installerade oss på Södergård och invigde våra nya sängar. Det gick alldeles utmärkt att snarka även i dem! Inte jag utan Niklas... :-)

Tyvärr har vi inget internet än, så det kommer nog att bli lite tunt (tunnare) med bloggandet en tid framöver nu. Men jag ska försöka att skriva någon rad så fort jag får möjlighet.

Äntligen...

...FICK JAG KRAMAT OM MARIA!!! Nu är de hemma igen! Jag känner mig så glad!! Har saknat henne en hel del...

Känsla av vemod...

Sitter i föräldrarnas "stora-rum" och tittar ut över fälten. Det har varit mulet nå'n timme nu, men helt plötsligt har det ljusnat i horistonten och solen nästan bländar mig genom fönsterrutan. Det har varit snålt med graderna idag - bara typ 15 stycken, lite blåsigt och inte alls mysigt. Samtidigt som solen nu skiner på sin väg ner mot horisonten så regnar det över Bjärsjölagård. Molntäcket slutar med en skarp kant långt, långt ut över åkrarna... Både solsken, regn och blåst på en och samma gång.

Har precis läst i Pålssons blogg och kan inte annat än medge att jag blev lite ledsen i ögat. Jag förstår precis hur de känner sig! Vemodigt och spännande på samma gång. Nu är den underbara thailandstiden över och det betydligt mer hektiska livet i Sverige väntar. Visst är det skönt att ha "något" (ett jobb) att göra varje dag, men som jag redan har sagt - att kunna göra precis vad som faller en in om dagarna smäller betydligt högre! Åtminstone i min värld... Livet vi levt i Thailand under 9 och 10 månader har gett oss så mycket! Både bra och dåliga erfarenheter. Men alla väldigt nyttiga. Jag tror att varje människa i vår stressiga värld här i väst skulle må bra av att ta en längre paus i livet. Stanna upp och reflektera över vad det är man håller på med. Känna efter vad det är man verkligen vill med sitt liv osv. Kanske är man helt och hållet nöjd med vad man har. Nöjd med sitt jobb. Oavsett vilket så är det garanterat så att man kommer till många insikter om än det ena, än det andra under en så lång paus från alla måsten och jobbmöten. Vissa insikter är oerhört angenäma, andra betydligt jobbigare. Men det gäller att vara öppen och lyhörd så att man kan ta dessa till sig på ett bra sätt.
Oj, vad djupt det blev nu, men jag kände bara att jag behövde skriva av mig lite efter att ha läst om hur ledsen Maria var för några timmar sedan. Nu ligger de och sover sin sista sömn på Lanta och jag hoppas att de sover gott. Imorgon börjar hemresan för dem och jag önskar dem en trevlig sådan! Det ska verkligen bli roligt att träffas igen! Skönt att kunna prata minnen med någon!

VILKEN RESA VI GJORT!!! TACK SKA NI HA, PÅLSSONS!